I lördags var vi på konstrunda i Vadstena. Solen sken, kanske lite blåsigt när man gick på strandpromenaden men konsten vi såg värmde snart själen. Okej en del var kanske inte så hög kvalité enligt mig. En cykelsadel med ett par motorglasögon uppsatta på en väg…. nej inte konst för mig. Andra höll fin kvalité fast de inte väckte habegär i alla fall.
Något som däremot väckte habegäret och håller hög kvalité är det underbara glasfat i en numrerad upplaga som vi köpte av en trevlig konstnär vid namn Emilia Linderholm. Tyvärr får vi vänta på fatet några veckor. Men den som väntar på något gott väntar alltid för länge… eller hur? Bild på fatet kommer när det har landat hemma hos oss!

Som avslutning på detta inlägg visar jag kvalité och konst i en annan form som jag hittade i Vadstena. Vilka linjer….