Sneakers

Jag har köpt mitt första par sneakers!
I min skogarderob finns det mest randsydda skor. Men ett par Ecco loafers som inköptes innan mitt skointresse tog fart och numera bara används när jag springer ner i källaren, snickarboden eller ut med soporna.
Ett par seglarskor, dock av bättre kvalité inbillar jag mig. Fast de väntar på att bli utbytta då sulan och en söm har gått sönder på dem, men det är åttonde säsongen jag använder dem!
Ett par tygskor inköpta på skopunkten… Ja, jag skäms!
De köptes enbart för att användas på Rosolina Mares sandstrand i Italien för några år sedan, men har använts några gånger här hemma trots att sandstrand har lyst med sin frånvaro…
Och nu ett par sneakers som ytterligare ökar på andelen icke randsydda skor. Men vad är det för något jag har köpt?

Ett par Sweyd 055 Pietra Suede, eller enklare skrivit ett par handgjorda grå mockasneakers från Sweyd. Märket är svenskt men produktionen sker i Toscana utanför Florens. Det ska bli spännande att se hur väl dessa skor håller över tid. Tittar man på Sweyds hemsida så flörtar de ordentligt med skoköpare av dyra kvalitetsskor, så med tanke på prislappen får de gärna hålla länge!

Detta inlägg började jag skriva i början av juli precis när jag hade köpt dem. Jag provade ett par i annan färg och butiken beställde sedan hem mina grå sneakers. Men premiär turen med dem blev allt annat än angenäm! Skoskav! Riktigt ordentligt skoskav på båda fötterna, de kändes inte alls så som dem jag provade i butiken. Har jag gjort ett dåligt köp?

Men nu i mitten på augusti börjar jag andas ut. Massor av skavsårsplåster och små korta promenader senare har nu gett resultat. Nu använder jag dem utan plåster och får inte något skoskav. Visst de känns inte riktigt som ett andra skinn på foten ännu men jag är ganska säker på att de kommer vara väldigt sköna och ingångna när de får ”gå” i vinteride och något att längta efter när våren kommer igen.

Men först ska vi njuta av de sista dagarna på denna sommar!
Må så gott!

/Sjukopparkaffe

Stenar i brevinkastet…

Häromdagen stoppade brevbäraren ner en himla massa stenar i brevinkastet. Nu var det inte så farligt som det låter för varje sten låg förpackad i en egen påse noga uppmärkt med vikt och typ, och allt förpackat i en vadderad påse. Det var alltså ingen trädgårdsten eller dylikt utan stenar som jag kan använda till smycken i mitt silversmide.

Det är lite av en ny värld som har introducerats för mig. Jag kan ingenting om stenar mer än att diamanter är väldigt hårda och alldeles för dyra. Jag visste också att opaler från Australien är väldigt fina men även de alldeles för dyra.
Det blir liksom inte så mycket att öva på om varje sten kostar tusentals kronor. Därför har jag försökt hitta billigare stenar att öva på men som fortfarande är vackra att se på. Genom en silversmideskompis har jag kommit i kontakt med en kille som säljer olika stenar till smycken. Efter lite konverserande om vad jag ville ha så skickade han ca 50st olika stenar så jag kan välja och vraka emellan. Majoriteten av stenarna var Rutilkvarts och månstenar men även lapiz, tigeröga och rosenkvarts fanns med i leveransen.

Jag har nog aldrig suttit och tittat så mycket på stenar som denna vecka. Enklast är att köpa allihopa men känner inte för att leva på vatten och bröd fram till nästa lön så en viss gallring måste till. För er som likt mig inte har en aning om hur Rutilkvarts, lapis mm ser ut så kommer här några bilder på vad som fanns i mitt paket.

Rutilkvarts

Lapis lazuli

Tigeröga

Labradorit

En sista bild får bli på det senast färdigställda smyckesprojektet. Ett armband i silvertråd med en lite mer opak (mindre genomskinlig) Rutilkvarts.

Fortsätt njut av sommaren och kom ihåg att livet är här och nu!
/Sjukopparkaffe

Kontot övertrasserat Lyxfällan var är ni?

Nu är det tack o lov inte lönekontot som är övertrasserat utan mitt personliga energikonto som visar kraftigt röda siffror. Det personliga energikontot var något som vi pratade mycket om på min gruppträning under rehabiliteringen tidigare i våras. Jag skrev lite om det i detta inlägg.
Sedan någon månad tillbaka är tanken att jag ska klara mera själv och bara ha telefonuppföljningar ett tag till för att sedan klara av livet på egen hand. Det började bra med att jobba 2 timmar om dagen och ca 40min bilkörning innan och efter arbetet. Bilkörningen var utan tvekan den största utgiften på energikontot, men efter en 1 timmas tupplur när jag kom hem fanns det ändå några procent kvar som räckte till promenad och lite social samvaro.

Sen kom semestern hett efterlängtad av de flesta men jag kände inget större behov av den. jag hade nog hellre fortsatt att jobba och hålla de så för mig viktiga rutinerna.
När min sista semestervecka nu börjar så lyser mitt energikonto lika illrött som huden gör efter en solig dag på stranden utan solskydd! Jag har inte gjort några stora åtaganden men de små, små extra saker som jag har gjort har ändå dränerat mitt energikonto fullständigt. Det känns som om jag har SMS-lånat energi till ockerränta och nu räcker min dagliga utbetalning på energikontot inte till att betala räntorna.

Så här sitter man nu i sängen efter mer än halva dagen har gått och man har ännu inte gjort någonting. Hade det varit lönekontot som varit lika tomt hade man kunnat ringa Lyxfällan och de hade kommit och gjort stora förändringar. Men det finns ingen motsvarighet till Lyxfällan för energikontot så jag får klara mig själv. Men det är klart man funderar ju lite över vilka ägodelar de skulle sälja…

Må så gott och tänk på att semestern ska vara en tid för att ladda batterierna, inte tömma dem!

/Sjukopparkaffe

Semester!

Halvtid på semestern och jag är fortfarande nöjd. Det är tack o lov inte lika varmt som förra året och regnskurarna har avnjutits ifrån hemmets lugna vrå, förutom en regnskur som kom när jag cyklade till affären…

Årets semester är lite annorlunda jämfört med tidigare semestrar. Inga måsten som är inplanerade men samtidigt måste jag fortsätta att utmana min hjärna så jag inte backar i rehabiliteringen. Balansgången är hårfin mellan katastrof och lycka. En marknad med mycket folk fungerade ett par timmar men åtföljande restauranglunch blev för mycket och dagarna efter blev lidande. Bättre gick det på Kalmar Slott och utställningen Van Gogh Alive. Den kan verkligen rekommenderas tavlorna fick liv med hjälp av digital teknik samtidigt som man fick en annan bild av personen bakom konstverken.

Lite silversmide har det också blivit. Har börjat min träning på att fatta in stenar som inte är runda. Den första stenen blev till ett halsband. Sannolikt kommer de flesta bli till halsband. Eventuellt kommer någon att bli till en ring eller armband.

Njut av sommaren och tänk på att semestern inte består av några stylade ögonblick på sociala medier utan här och nu. Stanna upp, andas, lyssna på människorna i din närhet, njut av sommarens dofter och smaker!

/Sjukopparkaffe

Reflektion juni

Ny vecka, ny månad och semestern börjar! Det är mycket nytt när vi börjar den sista halvan av 2019. Året som skulle bli så bra och som blev så hemskt några dagar in i Januari. Men ”inget ont som inte har något gott med sig” är ett talesätt som jag har hört sedan jag var liten. Och visst stämmer det!

Juni månad har varit fantastisk! Börjat jobba även om det bara är 25%, firat flera födelsedagar och köpt en ny cykel.

327 793 steg gick jag under månaden, det motsvarar ca 10 926 steg/dag. Så nästan 1000 steg/dag över mitt mål, det känns väldigt bra. Faktiskt nästan helt osannolikt att jag som alltid sett mig som idrottsalergiker motionerar varje dag.

Varje röd prick innebär att jag har promenerat!

För första gången i år är inte sjukhuset den plats jag spenderat mest tid utöver hemmet. Det är inte ens med på topp 5 listan! Nu är det istället släkt, vänner och jobb som toppar listan. Det känns mycket bättre. 😃

Något som inte syns i diagrammet ovan är cykling. När vi flyttade till lägenheten för snart 6år sedan hade vi en tanke på att cykla mer. Några enstaka kortare turer har det blivit och varje gång så har vi sagt att vi måste lämna in cyklarna för service. Men nu tog vi tag idet. Tyvärr så ringde cykelreparatören efter ett par dagar och berättade att min cykel inte går att laga. Det finns inga reservdelar… den är ju nästan ny. Köpt någon gång runt 1990. Visst skulle den gå att laga men kostnaden skulle bli högre än vad en ny cykel kostar. Efter mycket velande fram och tillbaka hur jag skulle göra köpte jag en ny. Det blev en 7-växlad med fotbroms, pakethållare och cykelkorg i ”dammodell” jag ville ha en praktisk och lättskött cykel. Men när vi tittade runt på olika cyklar så blev jag lite konfunderad. En del cyklar säljs utan pedaler men de har samtidigt en massa växlar… känns lite korkat att köpa en sparkcykel med växlar😂😂😂

Men hur har det gått att börja jobba?
Det har gått bra! Nästan bättre än väntat, men visst blir jag trött, söka efter information på en bildskärm tar väldigt mycket på mina krafter. Köra bil är också otroligt jobbigt, det var jag inte beredd på. Nu kör jag inte mer än max 5mil åt gången och inte mer än 10mil på en dag. (Förut kunde jag köra 100mil på en dag och njuta av det.) Det går lättare att köra nu jämfört med förra månaden, men det kommer ta lång tid innan jag kör några längre sträckor.

Ny skruvdragare

När vi bodde i hus och renoverade det bit för bit, så skaffade jag en bra skruvdragare. Det blev en Makita 14,4 volt med 2st 3,0Ah batterier. Den fick verkligen bekänna färg många gånger men också uppleva saker som ingen skruvdragare ska behöva uppleva…

När vi sedan bestämde oss för att sälja huset av hälsoskäl så var skruvdragaren färdig för soptunnan. Men jag och skruvdragaren hade utvecklat en stark relation till varandra, så istället för soptunnan fick den följa med till lägenheten. En skruvdragare är ju alltid bra att ha eller hur?
Med hjälp av lite olika första hjälpen åtgärder lyckades jag få den att hålla ytterligare ca 1,5 år. Men sedan var det stopp. (Se detta inlägg från 29 mars 2015)

Nu är det lite mer än 4 år sedan och äntligen har jag skaffat en ny skruvdragare…
Men hur har jag klarat mig så länge utan någon ny? Det har jag inte, min första skruvdragare som jag köpte på Biltema innan jag förstod att huset behövde renoveras har fått tjänstgöra när något skulle skruvas eller borras. Ibland har det faktiskt fungerat… men de flesta gånger har jag lovat mig själv att köpa en riktig maskin omgående!

Tidigare i våras så slog jag äntligen till, det blev en ny Makita. Fast denna gång en mindre variant, 10,8v och 2,0 Ah batteri. Det är skillnad på behoven när man renoverar ett hus jämfört med att bygga någon enstaka möbel eller skruva ihop Ikeas prylar.

Så här långt är jag väldigt nöjd med den nya skruvdragaren. Visst den är säkert inte lika stark som den gamla och orkar säkert inte lika många skruvar på en laddning. Men jag har ännu inte saknat något av det.

Skruva lugnt i sommar!
/Sjukopparkaffe

Ho Ho är det någon här?

Det har varit tyst på bloggen under några veckor. Orsakerna har varit många, men om jag ska nämna några så har det varit många besök på sjukhuset som både tagit en massa tid men även mycket energi. Eftersom jag ska börja jobba igen på måndag har det också varit många besök på min arbetsplats.

Känslan att få börja jobba igen är helt magisk! Under de mörkaste stunderna i början av året kändes det väldigt avlägset att börja jobba igen. När en snabb ”scrollning” på mobilen resulterade i att man behövde sova för att orka med resten av dagen. Då kändes det tungt.

Jag har även fått börja köra bil igen! Får väl erkänna att det föll ett antal glädjetårar ner för kinderna när jag satte mig bakom ratten och backade ut bilen från parkeringen. Dock hade jag inte räknat med hur ansträngande det är att köra bil. Förut har det varit ett sätt att slappna av, rensa hjärnan, men nu orkar jag bara köra ca 5mil innan jag är väldigt trött. Hoppas att det går lättare och lättare för varje dag, annars kan detta bli ett problem. Jag har 4,5mil enkel resa till jobbet…

Självklart har det blivit en massa promenader under tiden som det har varit tyst på bloggen. I vanlig ordning så har det tagits en massa kort under promenaderna. Några bra andra inte fullt så lyckade.

Njut av livet här och nu!
Livet kan förändras på ett ögonblick!

/Sjukopparkaffe

Reflektion april

Nu är vi redan inne i maj månad, den sista vårmånaden innan sommaren börjar. Men vad hände under april?

Den stora trenden med promenader håller fortfarande. 297 536 steg blev det totalt under månaden. Det innebär 9917,8 steg/dag. (Måste nog titta på mina skor så det inte snart är hål på sulan) Helt otroligt att jag som brukade presentera mig som idrottsallergiker plötsligt har blivit en regelbunden motionär. Fast allt prat om att det kommer bli en vana, ett måste att gå varje dag, nej det har jag inte märkt av ännu.
Om anledningen till alla dessa promenader enbart vore för att ”gå” ner i vikt, då hade jag ganska säkert inte varit lika uthållig.

Men nu gäller det bokstavligt talat livet, och plötsligt så finns styrkan att tvinga sig ut och gå fast man inte vill eller har lust. Promenader är inte det enda som jag har förändrat. Min stora passion har alltid varit choklad, kakor, tårtor, allt som är sött. Det var alltid jag som länsade kakfatet när det var fika och köpte godis när vi handlade.
Nu tittar jag efter nyckelhålsmärkta produkter när vi handlar istället för godis. Äter fortfarande fikabröd men bara om vi är borta eller har gäster. Inte tömmer jag kakfaten heller utan tar en av varje sort. Självklart har jag syndat någon gång men den sammanlagda ”synden” på dessa fyra månader är betydligt mindre än konsumtionen för en vecka innan jag blev sjuk.

Har jag hunnit med något annat än promenader och leta nyckelhålsprodukter i affärerna? Visst har jag det, störst chans att träffa mig är fortfarande på sjukhuset. Det är där jag tillbringar mest tid förutom hemma. De tre mest besökta affärerna är livsmedelsbutiker eller större köpcentrum. Praktiska butiker typ Clas Olsson, Biltema och Bauhaus lyser med sin frånvaro denna månad. Men ett internetinköp från en Engelsk butik kommer redovisas här på bloggen när jag har orkat att testa det jag köpt. (Det är inte skor eller kläder vilket jag vanligtvis brukar köpa ifrån England…)
Med tanke på vad jag skrev ovan om fikabröd är det lite komiskt att jag har besökt två caféer under april månad… Det var inte ens speciellt vanligt innan jag blev sjuk.

Nu ska jag ta en promenad i vårvädret. Det snöade för en stund sedan som en påminnelse om att det inte är sommar ännu, även om vi har haft många fina varma dagar i slutet på april.

/Sjukopparkaffe

Bilar…

För några år sedan spontan köpte jag en bil. Priset var humant och jag hade tittat på den i några minuter innan jag frågade efter priset. Ett handslag senare gick jag iväg med en begagnad bil i fickan. Det var alltså en leksaksbil som jag hade köpt. Vet inte om jag kan räknas som ”återfallssamlare” av leksaksbilar då jag samlade på Majorette leksaksbilar under några år i min ungdom.

Spontanköpt BMW 3,0 CSI

När jag fyllde tjugo för ett antal år sedan. Inte så många år sedan, men de bilar som var nya då är tydligen skattebefriade idag. Och det beror inte på att de var några miljöbilar utan på deras ålder…
Hur som helst så fick jag av en granne till mina föräldrar en liten Majorette leksaksbil, med namnet på det företag som jag jobbade på. Den fick stå i bokhyllan och utan någon direkt tanke så fick den efter några veckor sällskap av ytterligare en leksaksbil. Kanske var det där någonstans som idéen att börja samla på leksaksbilar av vanliga ”Svensson bilar” dök upp. Under några år utökades samlingen med bilar lite då och då. Till slut var det en liten fin samling jag hade. Alla stod i sina oöppnade plastförpackningar i bokhyllan. Självklart fanns det en förhoppning om att någon av dem skulle öka i värde tills man hade blivit gammal.

Men hur ser samlingen ut idag? Tja sorgligt nog finns den inte kvar! Någon gång när mina barn var små och de ville leka med dem, så lät jag dem göra det. Jag vet att jag funderade lite innan de fick öppna och leka med dem, men det kändes inte viktigt att spara bilarna till framtiden längre. Ångrar jag mig idag? Faktiskt inte. Ingen av de bilar jag kommer ihåg betingar något större värde, ett par hundralappar är nog det högsta för någon av dem. Att se glädjen hos mina barn när de fick leka med dem överstiger vida det ekonomiska värdet idag.

Fast den röda BMW som jag spontanköpte har fått sällskap. Idag består samlingen av tre bilar som för mig representerar 70 & 80-talet. Den röda BMWn, den röda Porschen och den röda beach buggyn. Den orangea Renault 17 är i och för sig från 70-talet men jag vet inte riktigt varför jag köpte den. Alla bilarna är lekta med, Porschen har någon tidigare ägare målat med svart tusch. Alla är lätt smutsiga och någon gång ska jag varsamt rengöra dem. Kanske får Renault 17 agera försökskanin då.

BMW, Renault, Porsche och en Beach Buggy.

Njut av våren och ser du en fin leksaksbil på någon loppis så köp den! Kanske är det början på en samling…

/Sjukopparkaffe

Lådor till badrumsskåpen äntligen färdiga!

Vissa projekt tar lång tid på sig att bli klara. Lådorna till badrumsskåpen är definitivt ett sådant. Man undrar lite vad det är som gör att vissa projekt inte blir klara i tid, medans andra bara rullar på.

När vi flyttade till lägenheten november 2013 var det slutet på en väldigt jobbig period. En kronisk sjukdom kom som en blixt från en klar himmel några år tidigare och förändrade livet för alltid. Saker som man aldrig hade reflekterat över behövde plötsligt planeras noga eller kunde kanske inte göras alls. Att renovera hus var helt enkelt inte genomförbart hur gärna vi än ville.

I takt med att vi kom i ordning i lägenheten (att gå från 6 rok, dubbelgarage och knökfull vind till 3 rok, parkeringsplats och ett litet lägenhetsförråd är inte enkelt.) började vi se vissa förbättringsåtgärder. Lådor till badrumsskåpen var ett av dem. I januari 2015 drog jag igång projektet. (Se här) men det stannade ganska snart…

Men nu april 2019 är lådorna äntligen klara!

Utgångsläget, Lillången från IKEA

Det fasta hyllplanet har flyttats ner ett steg jämfört med IKEAS monteringsanvisning.

Expansionsbeslag till lådorna köptes på Biltema.

Botten till låda 1 provmonteras. Det ser ju bra ut så här långt…

Dags att markera uttag för vattenlåset.

Första lådan klar för spackling och målning. Sidostyckena kexades, limmades och spikades fast i lådbotten.

Låda nr 2 byggdes efter samma mått som låda nr 1. Gissa om jag blev förvånad när den inte passade! Skåp nr 2 är 3mm smalare än skåp nr 1! Ungefär där föll projektet in i sin Törnrosa liknande sömn…

Med en ny kompis i snickarboden tog projektet fart igen under 2019…

Färdigsågad lådbotten efter de nya måtten.

Efter lite spackel och slipning fick jag hjälp med målningen.

Det färdiga resultatet! Det är inte möbelfinsh på lådorna men de duger i badrummen. När de nu äntligen är på plats så undrar man allt varför jag inte gjorde dem klara direkt?

Sjukdom gjorde att vi behövde flytta och behovet av lådor uppstod från början. Ironiskt nog så blev en annan allvarlig sjukdom orsak till att de blev färdiga…

Livet är föränderligt så njut av varje dag.

/Sjukopparkaffe