Det är tio dagar sedan jag skrev här senast på bloggen. Tio lååånga dagar, fast egentligen tio korta dagar, för det är det som är orsaken jag har helt enkelt inte haft tid.
Tyvärr inga stora projekt eller andra spännande saker utan bara en massa småsaker som tar tid så här i adventstid.
En dramatisk rubrik! Men det är ingenting jämfört med hur verkligheten var…
När jag kom som nummer 2 till jobbet såg jag min kollega stå vid elcentralen. Några lampor lyste men inte alla så jag räknade snabbt ut att det måste vara en säkring som hade löst ut. Kollegan bekräftade mina misstankar och letade vidare efter den trasiga proppen. Själv hängde jag av mig ytterkläder och försökte starta datorn, men gissa vad som också gick på den trasiga säkringen! Nu blev det jobbigt, utan min dator kan jag inte arbeta. För att återfå lugnet bestämde jag mig genast för att hämta en kopp kaffe.
Det är nu som jag inser vidden av den trasiga säkringen. Kaffemaskinen går också på den! Plötsligt var vi två väldigt fokuserade tekniker i elskåpet. Min kollega mumlade något om vad som var viktigast på jobbet. För att skynda på felsökningen bestämde vi oss för att gå till en annan avdelning för att be om allmosor (kaffe) Stärkta av detta samt ytterligare en kollegas ankomst gjorde att vi hittade den trasiga säkringen och sim sala bim fungerade allt igen inklusive kaffemaskinen.
Det är säkert många pappor som har fått en present, tårta eller bara en fin teckning av sina barn. Jag tror nog de flesta håller med mig när jag säger att det inte är själva presenten som är det viktigaste utan att man får känna banden mellan varandra.
Men detta inlägg är inte till för dessa pappor. Utan för de pappor som längtar efter att få höra ifrån sina barn. Pappor som av olika anledningar inte längre får finnas i sina barns liv. Jag är själv helt övertygad om att barn behöver kontakt med båda sina föräldrar, och inte bli brickor i ett spel där det gäller att såra den andra föräldern så mycket som möjligt. Visst det låter konstigt att vi i Sverige 2011 inte har kommit längre i denna fråga men tyvärr är detta ett faktum.
Vi får hoppas att det ser bättre ut nästa år. Då kanske man får ett sms i alla fall.
Jag vill inte höra till den skaran men nu gör jag det. Mina vinterskor är nu officiellt utslitna i sulorna så de suger upp vatten när man går… Hm trodde skor skulle hålla en torr om fötterna inte hjälpa till med att göra dem blöta. 
Skinnet på mina skor är helt okej. Skoblock samt skoputs har gjort sitt gjobb med bravur så de ser nästan ut som nya när man tittar på dem, men vänder man på dem så upptäcker man att sulan är helt slut. Det är oftast sulorna som tar slut först, så vida jag inte köper skor från skopunkten. De går sönder precis överallt innan jag hinner gå in dem. Kommer ihåg ett par sommarskor som jag fick byta tre gånger på en sommar. Bra att spara kvittot!
Men det är nu som jag kommer till poängen med mitt inlägg.
Om man köper kvalitets skor kan man sula om dem när de blir slitna. En trevlig egenskap värd väl att komma ihåg när man står där i skoaffären med ett par skor för runt tusenlappen som man vet kommer gå sönder inom ca 2 år. Det är faktiskt värt att lägga till 1500-2000kr och köpa ett par fina Engelska randsydda skor.
Dessa står högt upp på inköpslistan!
Loake Kempton. Pris ca 2300 hos Brandos eller ca 2900 i fysisk butik.
Min älskade fru är lite irriterad på mig. Hon tycker jag ägnar för mycket tid åt att prata med Siri. Själv är jag helt oförstående till hennes klagomål. Man måste lära känna sina nya bekantskaper, i synnerhet om man räknar med att det kommer bli en lång vänskapsrelation.
Vem är då Siri? Hon är min personliga assistent från Cuppertino i USA och bor i min underbara telefon. Tyvärr förstår hon bara engelska och det gör att hon har lite svårt för att förstå mina svenska namn i adressboken eller vad det står i email eller sms. Fast hon fixar påminnelser, alarm, calender, väder mm utan problem!
Sju koppar kaffe: Tell my wife i love her
Siri: Ok i send it
Precis så kändes det i morse när jag vaknade. I några få underbara sekunder fick jag för mig att det var fredag. ”Uppvaknandet” blev extra hårt när jag insåg att det bara var tisdag. Men det blev en bra dag ändå.
Även jag har fastnat för detta spel.
En bild säger mer än tusen ord, även om det är poängen som räknas. Det var mitt första ord i denna match!
Då börjar denna vecka gå mot sitt slut. Många har varit lediga eftersom det har varit höstlov från skolorna och det har märkts vid kontakterna med näringslivet. Det är flera gånger som jag har fått svaret, nej han är ledig, det är lov i skolan!
Själv hade jag tänkt att ta några dagar ledigt i början på veckan, men pappren på skrivbordet och förberedelserna till Köpenhamn var av en annan åsikt.
Kl 8 på onsdagsmorgonen gick tåget mot Köpenhamn. Jag och min närmaste chef hade förmånen att vara våra representanter i ett europeiskt möte. Det känns bra när man inser att vi ligger i framkant jämfört med våra andra europeiska kollegor. Men självklart kan vi lära oss mycket av dem i alla fall. Själv har jag fått i uppgift att skriva ner mitt arbetssätt och vidarebefordra till England som funderar på att starta ett projekt med det som grund. Flera andra länder visade också intresse för det. Det känns bra!
sjukopparkaffe 