Det finns säkert några trogna läsare som undrar vart jag har tagit vägen. Några har säkert tittat i min jobbkalender andra har bara funderat. Men jag tror ingen kan föreställa sig mina senaste dagar. Jag tänker inte gå in på några detaljer av hänsyn till andra människor men jag kan säga så här.
Jag har inte rakat mig sedan i onsdags!
Jag har fortfarande samma klädersom jag haft i fyra dagar!
Timmar som jag sovit under dessa dagar är väldigt få även om jag har försökt vila.
Vi har akutköpt en laddare till telefonen då den andra fanns hemma.
Ensam är inte stark!

Utan mitt nätverk hade jag aldrig klarat av detta så som jag gjorde.
Ett stort tack till min familj och framför allt min älskade hustru. En smekning över håret samtidigt som hon viskar jag finns här hos dig hela tiden, kan betyda skillnaden på att ge upp eller inte.
Jag kanske har insett att jag kan vara fruktansvärt envis och optimistisk. Jag har aldrig gillat att bli kallad envis, men nu har jag sett att det verkligen behövs ibland.

När det verkligen gäller så kan man mer och orkar mer än vad man tror!

Nej det är inte min ålder. Inte hur många bilar jag har haft genom åren utan en sådan enkel sak som antalet skjortor som finns i min garderob.  Det blev ett stort ståhej här hemma igår när någon upptäckte att jag hade 27 skjortor. Det hotades med inköpsstopp på skjortor! Inte bra eftersom jag behöver ett par kortärmade skjortor till. Men ska jag vara ärlig så behöver ca 10 st av alla skjortor bytas ut, eftersom de är ganska slitna i tyget. Framför allt på krage och manschett. Ett par skjortor har tydligen vistas i för varma lokaler eftersom de har antagit en storlek mindre än vad som behövs just nu.
Tar man med detta i beräkningen så är det ju inte så många skjortor i alla fall. Undrar vilket tyg jag ska välja? Måtten är redan inlagda på min profil och när paketet kommer har säkert min älskade glömt detta. Annars kan jag ta till en kvinnlig klassiker, det är lääänge sedan jag köpte dessa…

Det är något som fler människor borde försöka bli. Framför allt när det gäller sunt ”bondförnuft”. Med det kommer man långt.

Jag har alldeles för ofta märkt att man behandlas utifrån hur man pratar och klär sig. Sätt dig i fikarummet på en industri med mest grabbar. Har du kavjen på och använder ”fina” ord, ja då kommer de inte lyssna ordentligt på vad du har att säga. För du är en sån där som tror han är viktig och lite för mer än de andra. Kommer du istället in i uppknäpt skjorta och frågar efter vem som kan detta jobb bäst, och i nästa andetag säger alltså inte lillchefen utan den av er som kan jobba på riktigt. Ja då kan du få hur mycket hjälp som helst!

Tro nu inte att detta bara fungerar på industrier. Kliv in i ett kontorslandskap med foppatofflor, trasiga jeans och börja meningen med en svordom, se hur hjälpsamma tjänstemännen är… Eller ska vi säga upptagna!
Jag har provat båda varianterna många gånger själv. Man blir förbluffad vilken skillnad!

Tyvärr är jag rätt duktig själv på att döma andra människor utifrån hållning, ordval, och blick. Men jag har lovat mig själv att behandla varje person med respekt och värdighet på ett sätt som de själva önskar bli behandlade på.
Det krävs lite mer i inläsningsfasen av varje person men jag tror det finns mycket att vinna.

Vill man utveckla sina gentlemannakunskaper kan man läsa denna blogg
www.gentlemannaguiden.com/

Ja det sade vår präst till oss under cermonin. Men jag tror nog vare sig hon eller vi tänkte på att spika som en börda.
Hur som helst ett nytt kul men kanske lite svåranvänt verktyg som dök upp på presentbordet i lördags. Tror nog jag lägger det i hustruns verktygslåda. Hon måste självklart ha lite egna verktyg! Dessutom behöver jag spara plats i min låda till nya skruvmejslar som fortfarande inte har inhandlats.