Det är titeln på en bok jag äger. Men vad är en bildröm eller en drömbil?

För mig är det känslan, kanske minnet av någon person eller händelse som kan göra att en bil blir en drömbil. T.ex. Bmw 635 csi, en bil jag aldrig suttit i än mindre kört. Men ett reportage i tidningen Automobil någon gång på 80-talet har för evigt satt den bilen i drömgaraget. Om jag blundar och lutar mig tillbaka kan jag för mig själv se bilderna på denna bil. Det var nog det vackraste jag någonsin sett. Jag till och med kommer ihåg textraden om vridmomentkurvan, de tyckte den borde heta momentrakan i stället pga. det kraftfulla vridet som fanns under en stor del av motorns register.

I andra fall är det en person som har satt bilen i mitt garage, som tonåring uppväxt med Volvo var det fullständigt otänkbart att gilla Saab! Även om man egentligen tyckte att instrumentbrädan i Saab var tuffare än den i Volvo så gick det bara inte. Det var ju en Saab! Det hade nog känts lättare att svära i kyrkan än att säga ”jag gillar Saab” Men hur kunde då en Saab hitta in i mitt Garage. Det är lika enkelt som komplicerat, en praovecka under gymnasiet där jag fick åka med en tekniker ut på uppdrag i en Saab 99. Det var ingen turbo utan en annan modell, men den gick snabbt och jag trivdes där i passagerarsätet. Det var allt som behövdes, plus att det behövde gå ett par år innan jag kunde erkänna för mig själv ”jag gillar Saab”.

En fördel med drömbilar är att de kan bytas ut lika lätt som man glömmer sina vanliga drömmar på natten. Jag kan välja precis vilken bil jag vill! Kanske är det en bekväm Mercedes coupé av senaste modell bara för att jag blir förförd av de vackra svepande linjerna. Efter en kopp kaffe kanske jag drömmer om en praktisk Range Rover för att jag behöver ta mig fram på dåligt plogade vintervägar. Bara mina minnen och känslor begränsar mina drömbilar.

Ekonomin är ytterligare en fördel med drömbilar. Inköp, service, skatt och försäkringar är högst överkomliga, jag behöver inte sälja min själ för att ha råd med flera bilar i mitt drömgarage. Tänk om det även gällde min riktiga bil! Senast den var på service kändes det som jag blev rånad när jag hämtade ut den.

Drömbilar tar heller ingen plats i garaget, det blir aldrig fullt oavsett om det står tre eller nittioelva bilar där. Det är jag tacksam för, vårt dubbelgarage är nämligen fyllt med material till ett annat högst verkligt projekt.

Men det är ett problem med drömbilar, de blir bara drömmar. Känslan av att spegla sig i lacken, känna doften från inredningen och njuta av sången från en nyväckt motor blir aldrig på riktigt. Det spelar ingen roll hur många virtuella garage jag har. Det kommer alltid att saknas den fysiska närheten.

Vilken tur att det finns människor som driver igenom sina drömmar så jag och alla andra drömmare kan få se våra drömbilar ute på vägarna och njuta. Har jag tur kanske jag hinner spegla mig i lacken och på nytt drömma mig bort innan motorljudet försvinner mot Fjärran…..