Ny skruvdragare

När vi bodde i hus och renoverade det bit för bit, så skaffade jag en bra skruvdragare. Det blev en Makita 14,4 volt med 2st 3,0Ah batterier. Den fick verkligen bekänna färg många gånger men också uppleva saker som ingen skruvdragare ska behöva uppleva…

När vi sedan bestämde oss för att sälja huset av hälsoskäl så var skruvdragaren färdig för soptunnan. Men jag och skruvdragaren hade utvecklat en stark relation till varandra, så istället för soptunnan fick den följa med till lägenheten. En skruvdragare är ju alltid bra att ha eller hur?
Med hjälp av lite olika första hjälpen åtgärder lyckades jag få den att hålla ytterligare ca 1,5 år. Men sedan var det stopp. (Se detta inlägg från 29 mars 2015)

Nu är det lite mer än 4 år sedan och äntligen har jag skaffat en ny skruvdragare…
Men hur har jag klarat mig så länge utan någon ny? Det har jag inte, min första skruvdragare som jag köpte på Biltema innan jag förstod att huset behövde renoveras har fått tjänstgöra när något skulle skruvas eller borras. Ibland har det faktiskt fungerat… men de flesta gånger har jag lovat mig själv att köpa en riktig maskin omgående!

Tidigare i våras så slog jag äntligen till, det blev en ny Makita. Fast denna gång en mindre variant, 10,8v och 2,0 Ah batteri. Det är skillnad på behoven när man renoverar ett hus jämfört med att bygga någon enstaka möbel eller skruva ihop Ikeas prylar.

Så här långt är jag väldigt nöjd med den nya skruvdragaren. Visst den är säkert inte lika stark som den gamla och orkar säkert inte lika många skruvar på en laddning. Men jag har ännu inte saknat något av det.

Skruva lugnt i sommar!
/Sjukopparkaffe

Slagkraftig målning av IKEA bord

För rätt länge sedan köpte vi ett avlastningsbord för några tior på en loppis. Tanken var att det skulle stå mellan våra fåtöljer i läshörnan. Bordet ställdes på plats, för att se om det passade innan vi skulle måla det i en grå nyans, och där har det stått sedan dess.

När jag började ta tag i de avsomnade projekten i snickarboden tog frun tag i projekt måla bordet. Givetvis tänkte jag vara lite extra vänlig och montera isär bordet så hon kunde måla ordentligt. Det visade sig vara ett IKEA NESNA bord så efter några skruvar ramlade allt bokstavligt talat isär.

men när det var dags att montera ihop bordet…
Då fick man stå där med skammen över att inte ha tänkt rätt från början. Det nedre hyllplanets ribbor ligger lösa i spår och med lite färg så passar de helt enkelt inte längre. Fast med en gummiklubba på en armlängds avstånd så kom tanken att ”jag bankar ihop dem” fortare än jag hann tänka…

Efter allt för många och hårda slag sitter alla ribbor i sina spår. Nöjd med min insats konstaterar jag glatt att det är ingen risk ribborna lossnar när jag monterar ihop bordet. En viss oro infinner sig dock när det måste bändas ganska hårt för att skruvarna ska passa i hålen. När sista skruven är dragen och bordet ställs på sina 4 ben konstaterar jag snabbt att bordet endast står på 3 ben… det fjärde har tydligen blivit 1cm kortare av målningen…

Även jag inser att ”banka ihop ribborna” inte var min bästa idé!
Bara att skruva isär bordet igen och lossa på ribborna.
Sa jag att det var många och hårda slag vid monteringen… Att få isär dem krävde ännu fler våldsamheter och hade grannens barn varit närvarande hade de lärt sig många nya ord som de garanterat inte lärt sig i skolan. (De ord som jag lärde mig på skolgården är nog inte så moderna idag)

Men efter hårt arbete fick jag isär dem och kunde slipa bort färgen och sedan montera ihop bordet igen. Denna gång passade allt utan ansträngning och bordet vilade tryggt på alla fyra ben.
Tack o lov fick jag inga frågor från frun varför bordet skulle målas igen när det var monterat…

Projektet tog lite mer tid och energi än vad som var tänkt. Fast resultatet blev vi väldigt nöjda med!
Med tanke på allt bankande för att få ihop och sedan isär bordet skulle jag nog säga att det blev en slagkraftig målning av bordet…

Må så gott i aprilvädret!

/Sjukopparkaffe

Byta skosnören på seglarskor

Det som göms i snö kommer fram i tö, ett gammalt ordspråk som känns lika aktuellt varje år. Tyvärr gäller det även skor… I slutet på förra sommaren började mina seglarskor spricka i sulan. Det var mindre snällt av dem eftersom jag bytte skosnören på dem inför förra säsongen. Att byta skosnören på seglarskor är inte helt enkelt. Lädersnörena går ju runt hela skon! Det var heller inte lätt att hitta vita lädersnören, men efter mycket letande hittade jag både snören och det verktyg som behövs för att byta på Sebagos hemsida. När projektet ”byta lädersnören” drog igång passade jag också på att göra en rejäl rengöring på dem och tvätta bort all gammal skokräm med SAPHIR omninettoyant cleaner.

Smutsiga med avsliten lädersnöre på den högra skon.

Ordentlig rengörning.

De fick torka 2 dygn innan projektet fortsatte.

Original Sebago lädersnören och den nål som behövs för att byta remmarna.

Nålen gängas på lädersnöret. Fungerade bättre än jag trodde!

Självklart blir det märken men det får man klippa bort.

.

.

Jag var faktiskt rädd att skorna skulle gå sönder utav behandlingen!

Klara för nya äventyr!

Med lite envishet så blev i alla fall snörena bytta och jag hoppades på att kunna använda dem några år till. Tanken var att jag skulle köpa ett par sneakers i vår för kunna variera mellan dem och seglarskorna under de lite mer blöta dagarna. Lädersulorna på mina andra sommarskor är ju inte direkt kompisar med regn. Nu måste jag istället bestämma mig för om det är seglarskor eller sneakers som ska köpas först och sedan välja märke och modell.

Det känns nästan som om jag vill ha vinter ett tag till, så jag slipper bestämma mig…

/Sjukopparkaffe

Pinterest himmel eller helvete?

Är det bara jag som ska titta efter någon liten grej på Pinterest och sedan fastnat där alldeles för länge? De virtuella albumen är sedan länge överfyllda med bilder på projekt som jag vill göra någon gång. Det är en himla tur att det inte är fysiska bilder och beskrivningar som jag har sparat, för då hade vi bara kunnat ha bokhyllor i vår lägenhet… kategorierna är många och spretar åt alla möjliga håll. Allt från inspiration till mitt silversmide, till klädsömnad och skovård, via stora och små bilar och husbygge samt allt som kan rymmas däremellan.

Så är Pinterest himmel eller helvete? Det är nog med det som allt annat det finns både fördelar och nackdelar. Rätt använt är det en fantastisk inspirationskälla där smarta lösningar och spännande design finns sida vid sida.

Jag har några minuter kvar innan kaffet är klart, om jag skulle kolla efter lite intressanta saker…

/Sjukopparkaffe

Tillbaka till livet!

För första morgonen på väldigt länge vaknade jag utan dunkande huvudvärk. Snacka om en bra start på dagen. Däremot så känner man sig som vanligt överkörd och mosad efter migränattack.
På grund av detta har flera saker blivit lite eftersatta, bla har fönster fodren inte blivit gjorda eller gräsmattan klippt, men med en sådan här bra start på dagen kom jag igång med gräsmattan som nu är klippt första gången av två. (gräset har blivit för högt för bara en gång…) Omgång två samt trimning runt kanter blir i morgon.

Passade också på att börja med  fönsterfodren. Bilderna talar för sig själva.

En blivande klassiker?

vi har en blivande klassiker ståendes på vår garageuppfart, nej inte den svarta Saaben utan en vit. Den är så där en 15-16 år ung och ”nästan” i nyskick. Ja i alla fall om jag skulle sätta ut den på blocket.
I själva verket är det några ”små” saker som behöver åtgärdas, en topplockspackning som läcker, en turbo som börjar uppvisa oroväckande symtom eller varför inte en sensor som styr bilens ACC. Men har den gått närmare 35000 mil så är det förlåtet att man inte är i nyskick.
Fast egentligen är det kanske nu som det avgörs om bilen kommer finnas kvar om några år.
Nu är det bara en gammal sunkig bil som ingen ser någon potential i. Därför kommer säkert ett stort antal skrotas ut de närmaste åren.
Visst det finns många Saab 9000t cse kvar i trafik just nu. Tittar vi däremot 20 år framåt lovar jag att det ser annorlunda ut. Dyker det upp en sådan bil kommer säkert ett antal grånade gentlemän le igenkännande och kanske tänka tillbaka på bilar man haft. Kanske var det första egna bilen eller kanske var man områdets kung för pappa hade en TURBO! Alla möjligheter finns.

Så vad ska man göra? Ställa in den i ett garage och vänta på det där året när man plötsligt har extremt mycket fritid och obegränsad ekonomi? Visst det låter lockande, men kommer det där året någon gång? Är det bättre att sälja den? Det blir lite pengar i handen, fast om 20 år kommer den vara värd mycket mer och ”den är ju faktiskt nästan i nyskick…”
Dessutom har jag alltid drömt om att renovera en bil så den blir sådär fin som den en gång var i broschyren.  Hör motorns ljuva sång, känn de bekväma stolarna, låt fingrarna leka med växelspaken blicken försvinna bort i fjärran…