Byta jobb?

Jag tror knappt någon har lyckats att undgå det nya framtidsyrket oldfluencer. TRR (Trygghetsrådet) släppte en rapport för ett tag sedan där de beskriver 10 framtidsyrken och direkt insåg jag att det är dags för mig att gå vidare i mitt yrkesliv.

Jag ska så klart också bli en oldfluencer!
Tänk att sitta med en kopp kaffe i handen och skriva några inlägg på sociala medier. Bli bjuden på spännande evenemang, testa coola produkter och se hur 1000-lapparna strömmar in på bankkontot i samma takt som myggen anfaller en varm sommar kväll vid en ensligt belägen sjö.

Men fördelarna stannar inte bara där… Jag kanske till och med är för ung!!! Dagny är ju 106år och bloggar samt är med i film och tv. Min kropp känns stundtals som om vi är jämngamla, men mitt personnummer säger att jag inte ens är hälften så gammal som Dagny. Undrar om det kommer vara ett problem?

Kanske är det inte så enkelt i alla fall? Som oldfluencer ska man kunna inspirera och motivera människor, men jag har svårt att inspirera och motivera min älskade fru. Vi har känt varandra i över 30 år och jag har fortfarande inte lyckats få henne att dricka kaffe!

Inte ens mina barn har jag lyckats att påverka fullt ut. Jag kämpade tappert med att de skulle älska makaroner och korv på samma sätt som jag. Men som idag vuxna människor är de måttligt intresserade av den maträtten. Trotts att jag kämpade hårt, flera dagar i veckan när de var små…

Vid närmare eftertanke så ska jag nog inte byta jobb. Som kommunal tjänsteman ligger mitt focus mera på att informera än inspirera. Men motivera min älskade fru till att dricka kaffe det är, har varit och kommer alltid att vara min stora livsuppgift!

Må så gott
/Sjukopparkaffe

Annonser

Reflektion februari

Det är ju inte så många dagar i februari men det känns som om de försvann fortare än väntat. I vanlig ordning så får jag en liten sammanfattning på mobilen hur månaden har varit.

171 054 steg känns som ”ett steg” i rätt riktning. Det är nästan 100 000 steg mer än januari, och motsvarar ca 6109 steg/dag.
Vi lyckades nästan med att gå en promenad varje dag under hela månaden. Det var bara 6 dagar som vi inte orkade.

I övrigt är februari ganska lik januari, inget arbete och den plats jag har tillbringat mest tid på förutom hemmet är sjukhuset. När vi gick in i februari hoppades jag att det skulle bli bättre än januari, och jag tycker nog att månaden blev det. Även om jag inte fick börja jobba som jag hade hoppats på, så har många andra bitar hamnat på plats och jag tror mars månad kommer bli bra!

/Sjukopparkaffe

Reflektion!

Inför 2019 hade jag vissa önskningar, inget som jag skrev om här på bloggen utan höll det mer för mig själv. Nu är redan januari månad avklarad och det är dags för en liten reflektion över månaden.

En bild säger mer en 1000 ord…
Redan när man ser antalet steg så förstår man att detta inte har varit en bra månad. Knappt 73000 steg borde vara för en vecka istället för en månad. Nu ska jag väl erkänna att antalet veckor med 73000 steg är få, men de inträffar ett antal gånger i alla fall. Normalt för mig är ca 40000 steg +/- några tusen.

I kommentarerna till månaden står det att jag har arbetat mycket mindre än normalt, samt tillbringat mer tid än vanligt på ”sjukhus/vård” ca 870% mer än genomsnittlig månad…

Det var inte detta jag hade tänkt mig om 2019! Nu hoppas jag att februari blir lite bättre. För sämre kan det väl inte bli, eller…

/Sjukopparkaffe

En självkörande bil tack!

Jag tillhör den del av befolkningen som älskar att köra bil. För mig är det avkoppling, ett sätt att rensa hjärnan och ren skär njutning att känna hur bilen lyder minsta vink. Det behöver inte gå fort även om det säkert händer att jag råkar köra över tillåten hastighet någon gång.

Men nu skulle jag önska att vi hade kommit längre med självkörande bilar. Visst Volvo har tillstånd att prova självkörande bilar på allmän väg och Tesla har visst något autoläge på sina bilar. Tyvärr så hjälper det inte mig och vår bil speciellt mycket, då jag har fått medicinskt körförbud! Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg att jag hade det för många år sedan och nu har det tyvärr återkommit. Jag pendlar ett antal mil/dag med bil så det blir ganska stora problem just nu. Så jag hoppas att sjukvården snabbt hittar problemet och har en bra lösning på det!

/ Sjukopparkaffe

Plastpåse, väska och sedan?

IMG_3727En gång i tiden hade jag min matsäckslåda i en plastpåse när jag åkte till jobbet. Bara att ställa in lådan i kylen, knöla ner plastpåsen i jackfickan och sedan var allt frid o fröjd.
Nu packas det ner saker i en väska så man tror att det är en semestertripp på några dagar som väntar. Matlåda, mobil, tabletter, iPad, paraply, tuggummi, skohorn, pennor, suddigum och kanske några dokument, är saker som ofta packas ner i väskan. En del av sakerna är jobbrelaterade, andra privata och några är ren fåfänga.

En färdigpackad väska ser därför ut som en spärrballong!
Skulle jag köra med plastpåsevarianten skulle kanske det mesta få plats men inte alltid vara så rent o fräscht. En läckande matlåda vill jag inte blanda med minnesanteckningar eller min iPad (även om det självklart är ett äpple på den…)

Därför har jag börjat fundera på vilka saker som behöver vara i min väska.
Införskaffar jag ett extra skohorn till Jobbet behöver jag inte ha det i väskan. Fast om jag ska på besök där skor byts eller ställs i hallen, då är skohornet bra att ha. Likaså är paraplyet, pennor, tabletter, osv väldigt bra att ha på olika platser och tillfällen. Då är väskan ofta den gemensamma nämnaren.

Så istället för att minnemera sakerna i min väska är det kanske en ny väska jag ska fundera på. En väska som har smart förvaring, fungerar i fabriksmiljö som bankmiljö och är slitstark. Inte en helt enkel ekvation. Framför allt om den inte ska vara hopplöst dyr!

 

På mitt jobb…

Händer detta aldrig! men igår lade jag upp fötterna på skrivbordet bara för att ta denna bild. Orsaken till denna icke gentlemannamässiga företeelse kan ses i bilden nedan

Hjärtat slog ett extra slag när detta meddelande dök upp på skärmen. I Andra hörnet fanns polisens logotype och en text som förklarade varför detta meddelande visades. Jag kunde snabbt konstatera att jag inte uppfyllde något av kraven så det blev ett samtal till dataavdelningen som konstaterade att min dator var virus smittad. Total om formatering lika med någonstans mellan 20 min och 3 timmar.
 När jag lämnade arbetsplatsen för tandläkarbesök 3 timmar senare var min dator fortfarande inte färdig…

Med förväntansfulla steg klev jag in på mitt kontor i morse bara för att mötas av en dator som behövde mer handläggning innan den var igång. När det kändes som mest hopplöst att få igång datorn kom chefen förbi och meddelade att det fanns smörgåstårta!

Blev genast på bättre humör och resterande möten under dagen gick som en räkmacka. Även sådana som inte var inplanerade från min sida…Dagen avslutades på en stormarknad där jag kunde konstatera att det var någon mer som haft en dålig dag på jobbet…

Våra eftermiddagar ser olika ut…

Frun i huset är med jobbet på museum och tittar på en massa intressanta saker. Bland annat kom denna bild till migJag blir ”grön” av avund!
Själv tillbringade jag eftermiddagen på ett möte med representanter från några angränsande kommuner. Men vårt möte var faktiskt intressant och givande. Kommer man att genomföra projektet kommer det bli förändringar i mitt arbetssätt. Några till det bättre andra till det sämre.