Kontot övertrasserat Lyxfällan var är ni?

Nu är det tack o lov inte lönekontot som är övertrasserat utan mitt personliga energikonto som visar kraftigt röda siffror. Det personliga energikontot var något som vi pratade mycket om på min gruppträning under rehabiliteringen tidigare i våras. Jag skrev lite om det i detta inlägg.
Sedan någon månad tillbaka är tanken att jag ska klara mera själv och bara ha telefonuppföljningar ett tag till för att sedan klara av livet på egen hand. Det började bra med att jobba 2 timmar om dagen och ca 40min bilkörning innan och efter arbetet. Bilkörningen var utan tvekan den största utgiften på energikontot, men efter en 1 timmas tupplur när jag kom hem fanns det ändå några procent kvar som räckte till promenad och lite social samvaro.

Sen kom semestern hett efterlängtad av de flesta men jag kände inget större behov av den. jag hade nog hellre fortsatt att jobba och hålla de så för mig viktiga rutinerna.
När min sista semestervecka nu börjar så lyser mitt energikonto lika illrött som huden gör efter en solig dag på stranden utan solskydd! Jag har inte gjort några stora åtaganden men de små, små extra saker som jag har gjort har ändå dränerat mitt energikonto fullständigt. Det känns som om jag har SMS-lånat energi till ockerränta och nu räcker min dagliga utbetalning på energikontot inte till att betala räntorna.

Så här sitter man nu i sängen efter mer än halva dagen har gått och man har ännu inte gjort någonting. Hade det varit lönekontot som varit lika tomt hade man kunnat ringa Lyxfällan och de hade kommit och gjort stora förändringar. Men det finns ingen motsvarighet till Lyxfällan för energikontot så jag får klara mig själv. Men det är klart man funderar ju lite över vilka ägodelar de skulle sälja…

Må så gott och tänk på att semestern ska vara en tid för att ladda batterierna, inte tömma dem!

/Sjukopparkaffe

Reflektion juni

Ny vecka, ny månad och semestern börjar! Det är mycket nytt när vi börjar den sista halvan av 2019. Året som skulle bli så bra och som blev så hemskt några dagar in i Januari. Men ”inget ont som inte har något gott med sig” är ett talesätt som jag har hört sedan jag var liten. Och visst stämmer det!

Juni månad har varit fantastisk! Börjat jobba även om det bara är 25%, firat flera födelsedagar och köpt en ny cykel.

327 793 steg gick jag under månaden, det motsvarar ca 10 926 steg/dag. Så nästan 1000 steg/dag över mitt mål, det känns väldigt bra. Faktiskt nästan helt osannolikt att jag som alltid sett mig som idrottsalergiker motionerar varje dag.

Varje röd prick innebär att jag har promenerat!

För första gången i år är inte sjukhuset den plats jag spenderat mest tid utöver hemmet. Det är inte ens med på topp 5 listan! Nu är det istället släkt, vänner och jobb som toppar listan. Det känns mycket bättre. 😃

Något som inte syns i diagrammet ovan är cykling. När vi flyttade till lägenheten för snart 6år sedan hade vi en tanke på att cykla mer. Några enstaka kortare turer har det blivit och varje gång så har vi sagt att vi måste lämna in cyklarna för service. Men nu tog vi tag idet. Tyvärr så ringde cykelreparatören efter ett par dagar och berättade att min cykel inte går att laga. Det finns inga reservdelar… den är ju nästan ny. Köpt någon gång runt 1990. Visst skulle den gå att laga men kostnaden skulle bli högre än vad en ny cykel kostar. Efter mycket velande fram och tillbaka hur jag skulle göra köpte jag en ny. Det blev en 7-växlad med fotbroms, pakethållare och cykelkorg i ”dammodell” jag ville ha en praktisk och lättskött cykel. Men när vi tittade runt på olika cyklar så blev jag lite konfunderad. En del cyklar säljs utan pedaler men de har samtidigt en massa växlar… känns lite korkat att köpa en sparkcykel med växlar😂😂😂

Men hur har det gått att börja jobba?
Det har gått bra! Nästan bättre än väntat, men visst blir jag trött, söka efter information på en bildskärm tar väldigt mycket på mina krafter. Köra bil är också otroligt jobbigt, det var jag inte beredd på. Nu kör jag inte mer än max 5mil åt gången och inte mer än 10mil på en dag. (Förut kunde jag köra 100mil på en dag och njuta av det.) Det går lättare att köra nu jämfört med förra månaden, men det kommer ta lång tid innan jag kör några längre sträckor.

Ho Ho är det någon här?

Det har varit tyst på bloggen under några veckor. Orsakerna har varit många, men om jag ska nämna några så har det varit många besök på sjukhuset som både tagit en massa tid men även mycket energi. Eftersom jag ska börja jobba igen på måndag har det också varit många besök på min arbetsplats.

Känslan att få börja jobba igen är helt magisk! Under de mörkaste stunderna i början av året kändes det väldigt avlägset att börja jobba igen. När en snabb ”scrollning” på mobilen resulterade i att man behövde sova för att orka med resten av dagen. Då kändes det tungt.

Jag har även fått börja köra bil igen! Får väl erkänna att det föll ett antal glädjetårar ner för kinderna när jag satte mig bakom ratten och backade ut bilen från parkeringen. Dock hade jag inte räknat med hur ansträngande det är att köra bil. Förut har det varit ett sätt att slappna av, rensa hjärnan, men nu orkar jag bara köra ca 5mil innan jag är väldigt trött. Hoppas att det går lättare och lättare för varje dag, annars kan detta bli ett problem. Jag har 4,5mil enkel resa till jobbet…

Självklart har det blivit en massa promenader under tiden som det har varit tyst på bloggen. I vanlig ordning så har det tagits en massa kort under promenaderna. Några bra andra inte fullt så lyckade.

Njut av livet här och nu!
Livet kan förändras på ett ögonblick!

/Sjukopparkaffe

Byta jobb?

Jag tror knappt någon har lyckats att undgå det nya framtidsyrket oldfluencer. TRR (Trygghetsrådet) släppte en rapport för ett tag sedan där de beskriver 10 framtidsyrken och direkt insåg jag att det är dags för mig att gå vidare i mitt yrkesliv.

Jag ska så klart också bli en oldfluencer!
Tänk att sitta med en kopp kaffe i handen och skriva några inlägg på sociala medier. Bli bjuden på spännande evenemang, testa coola produkter och se hur 1000-lapparna strömmar in på bankkontot i samma takt som myggen anfaller en varm sommar kväll vid en ensligt belägen sjö.

Men fördelarna stannar inte bara där… Jag kanske till och med är för ung!!! Dagny är ju 106år och bloggar samt är med i film och tv. Min kropp känns stundtals som om vi är jämngamla, men mitt personnummer säger att jag inte ens är hälften så gammal som Dagny. Undrar om det kommer vara ett problem?

Kanske är det inte så enkelt i alla fall? Som oldfluencer ska man kunna inspirera och motivera människor, men jag har svårt att inspirera och motivera min älskade fru. Vi har känt varandra i över 30 år och jag har fortfarande inte lyckats få henne att dricka kaffe!

Inte ens mina barn har jag lyckats att påverka fullt ut. Jag kämpade tappert med att de skulle älska makaroner och korv på samma sätt som jag. Men som idag vuxna människor är de måttligt intresserade av den maträtten. Trotts att jag kämpade hårt, flera dagar i veckan när de var små…

Vid närmare eftertanke så ska jag nog inte byta jobb. Som kommunal tjänsteman ligger mitt focus mera på att informera än inspirera. Men motivera min älskade fru till att dricka kaffe det är, har varit och kommer alltid att vara min stora livsuppgift!

Må så gott
/Sjukopparkaffe

Reflektion februari

Det är ju inte så många dagar i februari men det känns som om de försvann fortare än väntat. I vanlig ordning så får jag en liten sammanfattning på mobilen hur månaden har varit.

171 054 steg känns som ”ett steg” i rätt riktning. Det är nästan 100 000 steg mer än januari, och motsvarar ca 6109 steg/dag.
Vi lyckades nästan med att gå en promenad varje dag under hela månaden. Det var bara 6 dagar som vi inte orkade.

I övrigt är februari ganska lik januari, inget arbete och den plats jag har tillbringat mest tid på förutom hemmet är sjukhuset. När vi gick in i februari hoppades jag att det skulle bli bättre än januari, och jag tycker nog att månaden blev det. Även om jag inte fick börja jobba som jag hade hoppats på, så har många andra bitar hamnat på plats och jag tror mars månad kommer bli bra!

/Sjukopparkaffe

Reflektion!

Inför 2019 hade jag vissa önskningar, inget som jag skrev om här på bloggen utan höll det mer för mig själv. Nu är redan januari månad avklarad och det är dags för en liten reflektion över månaden.

En bild säger mer en 1000 ord…
Redan när man ser antalet steg så förstår man att detta inte har varit en bra månad. Knappt 73000 steg borde vara för en vecka istället för en månad. Nu ska jag väl erkänna att antalet veckor med 73000 steg är få, men de inträffar ett antal gånger i alla fall. Normalt för mig är ca 40000 steg +/- några tusen.

I kommentarerna till månaden står det att jag har arbetat mycket mindre än normalt, samt tillbringat mer tid än vanligt på ”sjukhus/vård” ca 870% mer än genomsnittlig månad…

Det var inte detta jag hade tänkt mig om 2019! Nu hoppas jag att februari blir lite bättre. För sämre kan det väl inte bli, eller…

/Sjukopparkaffe

En självkörande bil tack!

Jag tillhör den del av befolkningen som älskar att köra bil. För mig är det avkoppling, ett sätt att rensa hjärnan och ren skär njutning att känna hur bilen lyder minsta vink. Det behöver inte gå fort även om det säkert händer att jag råkar köra över tillåten hastighet någon gång.

Men nu skulle jag önska att vi hade kommit längre med självkörande bilar. Visst Volvo har tillstånd att prova självkörande bilar på allmän väg och Tesla har visst något autoläge på sina bilar. Tyvärr så hjälper det inte mig och vår bil speciellt mycket, då jag har fått medicinskt körförbud! Minnesgoda läsare kommer kanske ihåg att jag hade det för många år sedan och nu har det tyvärr återkommit. Jag pendlar ett antal mil/dag med bil så det blir ganska stora problem just nu. Så jag hoppas att sjukvården snabbt hittar problemet och har en bra lösning på det!

/ Sjukopparkaffe

Plastpåse, väska och sedan?

IMG_3727En gång i tiden hade jag min matsäckslåda i en plastpåse när jag åkte till jobbet. Bara att ställa in lådan i kylen, knöla ner plastpåsen i jackfickan och sedan var allt frid o fröjd.
Nu packas det ner saker i en väska så man tror att det är en semestertripp på några dagar som väntar. Matlåda, mobil, tabletter, iPad, paraply, tuggummi, skohorn, pennor, suddigum och kanske några dokument, är saker som ofta packas ner i väskan. En del av sakerna är jobbrelaterade, andra privata och några är ren fåfänga.

En färdigpackad väska ser därför ut som en spärrballong!
Skulle jag köra med plastpåsevarianten skulle kanske det mesta få plats men inte alltid vara så rent o fräscht. En läckande matlåda vill jag inte blanda med minnesanteckningar eller min iPad (även om det självklart är ett äpple på den…)

Därför har jag börjat fundera på vilka saker som behöver vara i min väska.
Införskaffar jag ett extra skohorn till Jobbet behöver jag inte ha det i väskan. Fast om jag ska på besök där skor byts eller ställs i hallen, då är skohornet bra att ha. Likaså är paraplyet, pennor, tabletter, osv väldigt bra att ha på olika platser och tillfällen. Då är väskan ofta den gemensamma nämnaren.

Så istället för att minnemera sakerna i min väska är det kanske en ny väska jag ska fundera på. En väska som har smart förvaring, fungerar i fabriksmiljö som bankmiljö och är slitstark. Inte en helt enkel ekvation. Framför allt om den inte ska vara hopplöst dyr!

 

På mitt jobb…

Händer detta aldrig! men igår lade jag upp fötterna på skrivbordet bara för att ta denna bild. Orsaken till denna icke gentlemannamässiga företeelse kan ses i bilden nedan

Hjärtat slog ett extra slag när detta meddelande dök upp på skärmen. I Andra hörnet fanns polisens logotype och en text som förklarade varför detta meddelande visades. Jag kunde snabbt konstatera att jag inte uppfyllde något av kraven så det blev ett samtal till dataavdelningen som konstaterade att min dator var virus smittad. Total om formatering lika med någonstans mellan 20 min och 3 timmar.
 När jag lämnade arbetsplatsen för tandläkarbesök 3 timmar senare var min dator fortfarande inte färdig…

Med förväntansfulla steg klev jag in på mitt kontor i morse bara för att mötas av en dator som behövde mer handläggning innan den var igång. När det kändes som mest hopplöst att få igång datorn kom chefen förbi och meddelade att det fanns smörgåstårta!

Blev genast på bättre humör och resterande möten under dagen gick som en räkmacka. Även sådana som inte var inplanerade från min sida…Dagen avslutades på en stormarknad där jag kunde konstatera att det var någon mer som haft en dålig dag på jobbet…

Våra eftermiddagar ser olika ut…

Frun i huset är med jobbet på museum och tittar på en massa intressanta saker. Bland annat kom denna bild till migJag blir ”grön” av avund!
Själv tillbringade jag eftermiddagen på ett möte med representanter från några angränsande kommuner. Men vårt möte var faktiskt intressant och givande. Kommer man att genomföra projektet kommer det bli förändringar i mitt arbetssätt. Några till det bättre andra till det sämre.