Då har en epok gått i graven.
För första gången på 16år äger jag ingen SAAB. Det känns lite vemodigt.

Slutet för pnutte blev plågsamt och förhoppningen om ett snabbt tillfrisknande försvann lika fort som kostnaderna för reparationen summerades på räknaren.
Men strax under 32000 mil varav jag kört ca 23000mil får väl ändå anses som godkänt. Under de ganska exakt sex år som vi har ägt pnutte har den skänkt oss bekväma mil med en hyfsad bränsleförbrukning och trevliga vägegenskaper. Han har fått dra släpkärra med tunga lass under snorkalla vinterdagar, åkt till och från jobbet i både regn och sol, men även fått sträcka ut på motorvägen med bara två personer och en kaffemugg som packning…

Fast visst finns det tillfällen när jag & pnutte inte har varit riktigt sams. Som när generatorn pajade precis efter att garantitiden hade gått ut. Vi valde att köpa en begagnad då en ny skulle kosta ca 7000kr med montering. Gissa hur länge den höll… Generator nr 2 blev en ny men den höll bilen ut.
Eller varje gång som varningslampan för motorn tändes när det blev varmt ute. Teknikerna på SAAB lyckades aldrig hitta felet, men irriterande var det.

Fast det jag kommer minnas av tiden med pnutte är nog kombinationen av bekväm familjebil, arbetshäst och hyfsade prestanda.

Precis som sitt modellnamn, SAAB 9-3 sportsedan

Så nu kör jag in pnutte i minnenas garage. Där kommer han för alltid stå och gnistra med lacken och locka fram alla trevliga minnen som vi har haft tillsammans…

Men vad har vi köpt istället?
Ja håll utkik på bloggen, så kommer ni snart få en liten redogörelse för de bilar som vi har tittat på och provkört innan vi slog till på en…