Häromdagen skulle jag parkera i ett av stadens parkeringshus. Som vanligt åkte jag fram till bommen, hissar ner sidorutan och konstaterar att bommen går upp utan att jag har får någon biljett.  Ha ha den småländska genen i mig jublade, gratis parkering! Men efter att jag parkerat bilen insåg även min logiska gen att en biljett är väldigt bra för att komma ut ur parkeringshuset. 

För några månader sedan glömde jag nämligen att stämpla ut biljetten, när jag åkte ut ur ett annat p-hus. Den timma jag stod där förvandlades snabbt till ett dygn innan jag kom på misstaget. (=Dyr timtaxa!) 

Ringde således upp parkeringsbolaget och undrade hur jag skulle göra när biljett saknas. Fick då reda på att en kamera läser av bilnummret när man kör fram till bommen. Har man då registrerat bilnummret och ett betalkort, (vilket jag bommat att jag gjort för länge sedan) så tar tekniken hand om resten samt öppnar bommen. Likadant när jag ska åka ut ur p-huset, bara att köra fram till bommen, kameran läser av bilnummret, avslutar min parkering, drar beloppet från mitt konto och öppnar bommen! Väldigt smidigt måste jag säga! Inget strul med bortslarvade biljetter eller mynt som saknas. 

Det är lite glest med inlägg här på bloggen just nu. Januari och februari är de mest stressiga månaderna på jobbet under hela året. När jag kommer hem på kvällarna är det knappt att det finns krafter kvar till att brygga kaffe, än mindre till att skriva blogginlägg. Men hav förtröstan, på kafferep kommer alltid den goda tårtan efter de lite torra kakorna.

För ungefär ett år sedan så dök det upp en ipad på mitt kontor. Lyckan var total! Mina trevliga kollegor hade redan fått sina några månader tidigare och hade lite försiktigt börja lära sig använda dem. Som trogen apple fantast var jag inte orolig för deras lilla försprång utan räknade med att vara på deras nivå från start. 

Så här ett år senare är det dags för en summering över mitt användande.
– ”paddan” är min trogne följeslagare vart jag än går på jobbet.
– Den är mitt anteckningsblock tillsammans med ipadpennan.
– Perfekt kamera med en stor sökare så jag enkelt ser vad jag fotar/filmar.
– Spelar musik när jag behöver stänga ute omvärldens (o)ljud.
– Den håller koll på min kalender med påminnelser inför möten.
– ”Att göra/komihåg listan” syns nog oftare än låsskämen…

Som ni ser skulle jag ha väldigt svårt att klara mig utan min iPad och kollegorna ser mig som deras support när det inte blir som de har tänkt sig med ”paddan”